Det har väl inte undgått någon, debatten och upproret med #metoo. Jag har funderat huruvida jag verkligen ska skriva något om det här i bloggen eller låta det passera. Men det skulle inte kännas rätt. Jag är engagerad. Det är viktigt och bra att debatten är i full fart, i alla branscher och i olika uttryck och former.

Att som ledare på en arbetsplats (med dryga 40 fastanställda, ett flertal extra och för att inte glömma våra unga praktikanter samt outsoursade tjänster) vill jag påstå att det inte sker något här. Iallafall vad jag vet eller fått vetskap om. Självklart önskar jag av hela mitt hjärta att ingen far illa och råkar ut för varken sexuella trakasserier, diskriminering eller något så hemskt som våld på sin arbetsplats. Det är viktigt att man har en trygg anställning och inte kliver på sitt pass med en rädsla och oro i magen. För att vi ska kunna säkerställa detta behöver vi alla hjälpas åt och tillsammans motarbeta detta samhällsproblem. Inom hotell och restaurang är det både kollegor och gäster som vi ska bevaka och ta action på för att motverka en illa händelse.

Något som jag ber mina avdelningschefer om är att se till att inte bli gisslan. Här syftar jag på en situation, som även jag hamnat i tidigare men lyckats stävja, där någon kommer och vill berätta något i förtroende och med det inte ge mig möjlighet att gå vidare. Då är inte tiga guld. Kommer man till mig och vill lätta sitt hjärta vill jag har rätten att själv få bedöma huruvida det är av sådan vikt att jag måste få agera. När jag håller mig till denna regel så har det alltid underlättat, även om det ibland känns tufft och svårt.

Vi har våra värdeord PEGA som även skall genomsyra och följas inom detta allvarliga ämne. För om vi tappar engagemang även i svåra situationer är det stor risk att allvarliga händelser på arbetsplatsen går under radarn.

I min rubrik skriver jag "Se men inte röra" vilket jag inte behöver förtydliga och borde vara en självklarhet. Det är helt enkelt direkt dumt, olämpligt och korkat att fingra på andra.

Tiga är inte alltid guld har jag nämnt i tidigare stycke, och att ha ögon i nacken är det ingen som har och här behövs allas ögon och för den delen öron för att motverka situationer som de vi läst om på sista tiden.

Så med det använder jag den här bloggen till ett mer allvarligt ämne och det är just detta som jag i min roll nu pratar och vrider och vänder på.

Igår skrev jag även under Visitas #nolltollerans för Såstaholms räkning vilket känns otroligt bra att även vår bransch tar upp ämnet.